Sedan var det dags att lägga första lacken för säsongen, och det på en ram! Det är inte helt lätt att lacka ramar tycker jag. Svårt att bestämma i vilket ordning man lackar alla rören. Lätt att det blir för tjockt i skarvarna när man kommer tillbaka till samma ställe, och att det då börjar rinna.
Första lagret läggs med en etsande grundfärg, det man använder på "naken" plåt för att det skall fästa så bra som möjligt. Jag har inte använt denna tidigare och det visade sig att den var väldigt lättsprutad. Flöt ut bra utan rinn-tendenser.
I original har Svartkvarnan ingen grundfärg. Svart rakt på bara. Det kanske gick med den lack man använde då men är inte optimalt med dagens lacker i alla fall.
Sedan var det dags att återge ramen sin forna glans. Lacken jag använder är en 2-komponents härdlack som man på Uppsala Bilfärg kallar "lastbilslack". Det är en lite tåligare lack, men kanske utan det där riktiga djupet. Perfekt för en Svartkvarna med andra ord.
Detta är en lack-sort jag är bekant med och den svek mig inte denna gång heller. Det går att lägga tjockt med denna lack utan att den rinner, om det är ca 20 grader i luften. Två lager med nån halvtimmes mellanrum blir perfekt.
Det blev bra.
Det svåra nu är att ha tålamod och vänta med monteringar tills lacken har härdat ut ordentligt.
Det är inte bara lacken som behöver härda ut förresten. Familjen behöver åxå visa ett visst tålamod. Det är för kallt i min "verkstad" för att det skall härda optimalt...
Men har inte alla en torkande hojram i badrummet då och då?
